Jonas, I går var det 2 år sen vi sågs på riktigt. Det är fortfarande svårt att förstå att du kunde försvinna ut av mitt liv på det sättet. Antar att du inte heller kan forstå det. Vi tänker på dig varje dag, Mikkel vet vem du är när han ser på kort. Jag provar berätta det som han kan förstå just nu. Han överraskar mig stadig med att förstå mer än jag tror så jag provar ligga i framkant och tro på hans förmåga.
Vi har haft det lite tufft på det senaste, pappa fick en blodpropp i hjärnan och han är nu förlamad i höger halva. Mamma har skadat axeln och måste operera. När allt flyter på har vi det bara bra, men i bland går inget och då hade vi behövd våra änglar i Norge. Det var fint att vi fick en vecka på Tenerife med mamma, pappa och bestemor innan det gick åt skogen. Pappa är på rehab-center och tränar på för att kunna bära Mikkel på fjället till sommern. Det är bra att han har den målbilden!
Mikkel har börjat dagis och jag jobbar 60% nu. Jag tror att Mikkel trivs bättre och bättre på dagis, och jag tycker det är skönt att vara på jobbet. Nu känns det som vi hinner med det vi vill.
Tack till alla goda vänner vi har! Vi älskar er! Tack Anderhage för den fina överraskningen!
Tenerife
Universeum
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar