Nu är det tredje året jag har varit på tennisvecka i Båstad. Livet där är helt underbart! Världens finaste vänner, sol, bad, strand, mat, slackline, mini-golf, party och tennis. Denne gången utan min älskling. Innan jag åkte var det jättejobbigt, när jag väl var där var det så skönt att känna att jag faktiskt har ett liv själv också. Min kropp, som typ har varit Mikkels, känns som min igen. Det känns som om jag har kommit ut på andra sidan efter all sorg och det tror jag beror på att jag verkligen har försökt att ta in alla känslor som har kommit och gått. Har tagit tag i saker som måste göras inte före det känts helt rätt. Och det kanske är som jag fick höra på institutet för sorg i sthlm, att under sorgen ligger glädjen och väntar. Vissa säger att allt händer för en anledning, vilket är väldigt svårt att tro när du upplevt det jag har. Men det är också en fin tanke som gör att livet går vidare. Mikkel hade jo antagligen inte funnits om inte Jonas blev sjuk. Någon annan kanske, men inte världens finaste Mikkel. En annan sak som har varit det allra bästa är mina vänner. Utan er hade inte något varit det samma. Älskar er! Livet är gött!
Tack underbara Fredrik för att jag fick komma även i år!
Damfinal Tennis
Susanne på den beroende framkallande slacklinen
Ute på Sand
Minigolf på Malen
