Vårt lille mirakel är här

Natt till lördag kändes det som att det var något på gång, menssmärteliknande känsla och sammandragningar i magen. Lördag kväll började verkarna göra ont, men de kom bara med ca 10 minuters mellanrum. Mamma var hemma hos mig och lagade mat, Karin som skulle följa med till förlossningen var redo.

Söndag kl 13.30 åkte vi in till Östra Sjukhuset. Jag var inte öppen mera än 1 cm, men jag hade ont och var trött. Jag fick bada vilket var skönt, men kl 17 hade det inte hänt något mera och jag hade ännu ondare. Fick trots profylaxkurs ta någon smärtlindring och jag fick till slut ryggbedövning. Det var underbart! Jag kände mig piggare än jag varit sen i fredags och nu började det hända grejor. Innan det var dags för krystningen hade jag fått i mig McDonalds pommes frites och milkshake och vi kunde följa mina verkar på CTG-apparaten utan att jag märkte något.

Enligt barnmorskan var prognosen att jag skulle föda klockan 04.00 den 12/10, men allt gick så fort och vårt lilla mirakel föddes kl 21.15 den 11/10. Det var helt underbart att vi fick träffas efter all tid i magen. Det blev en liten pojke, 3150g, 50,5 cm lång och jag har aldrig sett något så fint förut i hela mitt liv. Jag känner mig så lycklig över att jag fått en sådan gåva, men jag är jätteledsen över att Jonas inte kan vara här, han skulle älskat vår son mera än något annat och vara så stolt. Vi tror ännu att han är med oss på något sätt och att han var med vid födseln.

Karin var helt underbar att ha med sig och jag är så glad att du finns! Hon har redan börjat Gudmorrollen helt fantastiskt! Karin var en klippa med kameran på förlossningen så vi har det dokumenterat vilket jag är så jätteglad för. Och hon fick äran av att klippa navelsträngen. Grymt bra jobbat!!!