"How are you doing?"

"Läget?",
"Hur är det?",
"Allt bra?"

Frågor som är så lätta att kasta ur sig.

Frågor som jag inte vet om det finns någon större mening bak, vill personen verkligen veta eller är det enbart en hälsningsfras?

Frågor som blir så stora för mig, "hur mår jag egentligen" frågar jag mig själv. För stunden kanske jag mår okay, men mitt liv är inte som förr. Det är ett liv av sorg och saknad just nu. Det finns också glädje och tillfäldig lättnad när jag tror jag är världens stärkaste och skall klara det här.

Men vad skall jag svara? Det enklaste är att säga "Jag mår bra!". Fast då ljuger jag och jag mår inte bra av att inte tala om sanningen. Iblant orkar av inte svara på frågan, jag låtsas att jag inte hört att den ställts till mig. Eller så skulle jag kunna göra som de som bor i Australien gör, där hälsar de med frasen: "How are you doing?" överallt, typ när du går in i en affär. Så svarar du detsamma tillbaka, "How are you doing?". Emma som bor i Australien förklarade det för mig eftersom jag tyckte att det blev lite tjatigt att svara på frågan varje gång.

Ännu bättre blir det när någon tror de vet hur du mår eller hur du kommer att må. Eftersom att alla relationer och människor är unika går det inte att jämföra en sorg eller en känsla med en annan. Andras åsikter om mina uppfattningar gör att kommunikationen bryts eftersom mitt fokus ändras till att vilja förklara, "nej så är det inte riktigt", eller "nej den inställningen har inte jag". Om någon läser det här och undrar "hur i sjutton skall jag då göra"? Kan du läsa om att möta människor i sorg på: http://www.sorg.se/